En familjevilla i förorten

En timmervilla med en blommande körsbärsträdgård i bakgrunden skapar en sådan atmosfär där man känner något obeskrivligt franskt och samtidigt något patriarkaliskt ryskt. Men enligt projektägaren arkitekten Julija Nesterova finns det ingen bestämd stil här för denna villa är ett vanligt hus som är enkelt och bekymmersfritt som en barndom i förorten av Moskva.

SALON: Hur började det?

Julija Nesterova: uppdragsgivaren hade sett mina arbeten i tidskriften SALON-interior och erbjöd mig att projektera ett hus för sin familj i förorten. Man hade mycket att överväga, från och med utsikten och landskapet till och med interiören. Å ena sidan kan man göra vad man vill, å andra sidan är det en mycket svår uppgift eftersom det inte finns något som man skulle fastna för förutom ett stort kamomillfält precis runt om huset. Redan från början bestämde vi oss på ett timmerhus. Trä är ett livligt och varmt material som passar för de flesta familjebostäder för familjefritid i den friska luften. Å andra sidan kunde huset inte på något sätt se ut som ett gammaldags trähus eller ett hus i Alperna i bayersk stil. Jag ville att inredningen skulle vara neutral, utan någon tydlig stil och byggtid. Därför ville jag dölja “landsbygdskaraktär” maximalt med hjälp av olika trick. Där träytor var synliga målades de i en ljus, nästan vitaktig färg. Återigen var det gjort för att träet skulle verka som en bakgrund. Bygget dröjde i flera år på grund av passningen av ”det rörliga” trävirket till en massa statiskt material (tapeter, tegel, kakel) och krävde mycket av tekniska- och konstruktionskunskaper. Men ändå var det värt besväret.

Villan blev varken för stor eller liten. Under diskussionen om husytan hamnade vi på en lagom storlek på 800 kvadratmeter. Detta är den bästa komfortyta för huset där man inte kommer att bo permanent. Lokaler på olika våningar har olika funktioner. Första våningen har en representativ funktion. Här finns det ett vardagsrum med öppen spis, ett matrum, ett litet vardagsrum, ett gästrum och en föräldrarnas sovrum med ett badrum. Hela andra våningen är för barnen. Källaren har rekreations- och nöjesfunkion. Den är utrustad med biljard, hemmabio, kök och skafferi. Det finns en liten gäststuga med en bastu i. Båda byggnaderna är placerade på hela tomtytan så att gården inte är synlig för främmande.

S: Berätta mer om interiören.

- Interiören blev påverkad av mina reseintryck från Onflero (Normandien). Inledningsvis ville vi bygga en villa som ”ett hus på vattnet“. Av tekniska skäl kunde vi inte installera dammen (lutningen var på fel sida) därför övergavs idén. Dock vissa marindetaljer finns kvar i inredningen som den arkitektoniska lösningen, tillbehör och målning i smala ränder. Konceptet ändrades någorlunda under byggprocessen men en aning av den franska och belgiska andan fanns kvar. Det finns också ryska motiv för jag ville att interiören skulle påminna om en liten villa från förra seklet.

S: Det finns en hel del grå färg här. Och överhuvudtaget är hela färgskalan en överraskning …

- Jag gillar kalla färger och jag tror att de passar bättre till vårt klimat än de varma italienska färgerna. Den franska gråa färgen är min favoritfärg. I själva verket kommer färgpaletten från hortensia. Jag visade blomman till uppdragsgivaren och sa att just sådana färger kommer att dominera i interiören, d.v.s. gråaktiga, ljusrosa, grågröna och ”matt guld“.

S: Trädgården här är inte typisk för en stadsnär tomt inte så långt ifrån Moskva. Den ser mer ut som en trädgård någonstans i Europa …

- Alldeles rätt, för beslutet grundas på en europeisk trädgårdstradition. Det fanns inte ens tanke att detta hus skulle vara omgivet av vintergröna tallar och granar. Det skiljer sig mycket från granntomter både med färg och form. Färgpaletten av de blommande växterna är mycket rikare och mer varierande än vi är vana att se. Vi planterade dvärgäppelträden som man kan ge en form, överhängande vide (Salix babylonica) och den underbara hortensian.

S: Vad var det viktigaste i ditt arbete?

- Grunden i varje bostad är inte någon stil, varken möbler eller färger. Allt detta är sekundärt. Det viktigaste för mig är att huset skulle vara enkelt och skulle ge glädje och att ägarna skulle trivas i det, även om den här villan krävde enorma ansträngningar och en massa bekymmer.

Projektägare Julija Nesterova:
“Detta är mitt favoritprojekt. Jag är oerhört lycklig att jag hade en sådan kund. Vi kunde förstå varandra på halva ord. Interiören är inte mitt sätt att bevisa något för någon utan den är mina känslor och min uppfattning om villan i förorten. Här kunde jag genomföra det vad jag ville och inte det jag behövde göra för att det skulle vara trendigt och motsvara ägarnas sociala status. Det verkar att jag faktiskt har lyckats att skapa ett mysigt hem där livet är enkelt och glatt.”

Källa: www.salon.ru