Ett mysigt hus i amerikansk stil

Huset på Nikolina backen är det tredje gemensamma projekt som kunden Gulia Achmechina och arkitekten Sergej Barabadze hade tillsammans.

Ägaren köpte ett färdigbyggt hus, fullt inrett på Nikolina backen. Och här börjar vår historia. Ägaren flyttade aldrig in och bad arkitekterna städa upp och ta bort allt som hade funnits i huset tidigare och skapa en ny interiör. Det enda undantaget i hela huset var kakelugnen, den fick vara kvar. Sergej Barabadze säger att han skapade hela huset utifrån kakelugnen. Han försökte att anpassa hela husets miljö till kakelugnen, och valde ut färger och arbetade efter huvudtemat i inredningen för att ugnen skulle börja “spela”.

Husets stora ytor verkade ganska obegripliga. Man hade använt hela husets planyta utan att göra större ändringar i konstruktionen av stommen. Den enda ändringen man gjorde var takfönster som fick sågas ut i hustaket för att det skulle komma in mer dagsljus.

Trots att husplanen förblev densamma fick man överväga åtgärder och lösningar som skulle ge huset ett ansikte och det stora utrymmet – mening, tydlighet och komfort. Projektägarna var överens om att skapa interiören med hjälp av ljuslek. Den centrala lokalen i huset (huvudvardagsrummet) blev till den mörka delen i huset medan “vingarna” som användes för köket, matrummet och de andra lokalerna på första och andra våningarna i huset, blev till de ljusa. Övergången från ljust till mörkt skapar effekten att ljuset strömmar in till mitten av huset eller tvärtom, man får uppleva de kontrasterande ljusa “husvingar” som ett videoperspektiv.
Har man trä som bakgrund måste man ha väldigt starka färger på inredningen. Trä är ett mycket känsligt material därför kräver det en iögonfallande interiör och inredning: starka färger, många detaljer, större utmaningar. Annars kommer den starkt dekorativa träådringen att överskugga och “sluka” den omgivande miljön. Det var just därför som de djärva, starka färger som turkos, grön, blå, ljusggrön hade valts. Ytor med de starka färgerna på den lugna bakgrunden av naturfärgerna skapar en speciell stämning som arkitekterna hade strävat efter i sina planer. “Kunden ville ha ett mysigt familjehem. Och vad innebär mysigt? Alla vill ha mysiga hem! Det är ingen som säger att jag inte vill ha ett mysigt hus … Tack vare det att vi väl känner den här personen förstår vi att han menar livsglädjen i ett roligt hus med mycket ljus och glada färger, som uppmuntrar och glädjer ögonen. Ett sådant hus liver upp en, höjer ens humör och stämning både efter en hård arbetsdag och under en vanlig helg”, säger Sergej Barabadze.

Arkitekterna säger att den här inredningsstilen kan bli kallad för den moderna klassicismen. Men den amerikanska uppfattningen är att den stilen ansågs vara som sådan under 1800-talet och 1900-talet i USA. “Detta innebär stora lokaler, högt tak, stora ljuskronor, massiva soffor tappetserade med texturerat tyg. Detta är utrustat med köks-, matrums- och vardagsrumslinje. I stället för det tidigare U-formade köket har vi planerat en stor köksö därifrån man kan se alla gemensamma husdelar, d.v.s. personen som arbetar i köket deltar i allt som händer häromkring”, förklarar Gulia Achmechina. Huset blev till ett sådant som både projektägarna och arkitekterna ville se det. En enhetlig uppfattning vid formuleringen av uppgiften ledde till den logiska jublande finalen.

Projektägaren Gulia Achmechina:
“Eftersom jag och kunden känner varandra väl har vi faktiskt inte haft några diskussioner angående konceptet, stilen eller inredningen. När ägaren skulle ta emot hela arbetet sa han lakoniskt att ”detta var precis vad jag ville, jag känner att jag kommer att vara glad över att bo här”. En sådan uppskattning är det högsta betyget som en inredningsarkitekt kan få”.

Källa: www.salon.ru